Startsida Hälsa Äventyr Fotografering Resor Vetenskap Inredning Mode Inspiration
15:54 - 18 Januari, 2018

Re-edit

Har inga nya bilder eftersom jag har fotograferat väldigt lite på sistone. Funderar faktiskt på att sälja kameran och gå över till Canon EOS M6 istället. Det känns lite läskigt, och på ett sätt vill jag inte ge upp min fina 5D Mark II... Men samtidigt får jag en smidigare kamera som ändå är bra. Jag känner att jag måste fundera ordentligt innan jag tar ett beslut, men vågskålen lutar en del... Känner att ett sätt för mig att börja fota mera är att ha en smidigare kamera som jag tar med mig oftare. Och ärligt talat så rent allmänt vill jag ha prylar som är mer portabla. Gäller även dator. Känner att den stationära eran lider mot slutet eftersom vi efter våra studier förmodligen kommer att flytta. Ganska långt dessutom. 🌴🌞🌊
 
Här är i alla fall en omredigerad bild som jag fotade i somras på Drottningholms Slott. Den var mycket plattare i originalredigeringen, men jag tyckte att den fick lite mer stämning med den här redigeringen. 
En till omredigerad bild fotograferad vid Drottningholm. Denna fotad i en av de stora parkerna som omger slottet, vid en liten damm. Det var väldigt många vattenfåglar där, bland annat denna svanfamilj som var ganska närgångna. 🦆
23:47 - 16 Januari, 2018

I just miss this so much

aknar verkligen sommaren nu. Detta är väl kanske den tid på året då det är som jobbigast. Det är kallt hela tiden, mörkt hela tiden, och sommaren känns som en evighet bort. Men som tur är finns en del bilder från förra sommaren, bland annat dessa från en av alla våra bilturer runt i kommunen när vi hittade ett riktigt smultronställe. Vi har dock valt att hålla det hemligt för dem som inte redan vet om det eftersom det är lugnt och relativt orört. Såg i somras att jag fick frågor på bland annat instagram där folk undrade var vi var, men det är lite som att fråga någon om svampställen eller hjortronställen
- you simply don't... 🙊
Sommaren i Sverige erbjuder inga höga temperaturer direkt, men det är åtminstone bättre än nästan -20 ºC som det var under förra veckan. Jag fryser redan nog mycket vid temperaturer under 10 ºC så ni kan ju tänka er hur kul det var. Om ni inte upplevde det själva vill säga, då vet ni. ❄ 
18:39 - 27 Augusti, 2017

Nätersjö

Igår åkte jag med pappa, Emelie, Thomas och tjejerna till Nätersjö, vår familjs hembygd. När jag var liten bodde farmor och farfar där, och vi brukade ofta gå upp i skogen längs en gammal skogsväg som vi helt enkelt kallade "gamla vägen". Den bjöd då på en del äventyr, då det bland annat fanns en väldigt gammal, sönderrostad bil som farfar alltid gick i förväg och lämnade russinaskar i. Det fanns också ett träd som vi kallade "nappträdet" där antingen Emelie eller Stefanie någon gång lämnat sin napp - jag lämnar dock den historien till någon i vår familj som kan den bättre. Nu finns inte längre den gamla bilen kvar, inte heller nappträdet. Mannen bakom mina minnen från fantastiska Nätersjö somnade in i januari i år, och saknade var extra påtaglig när vi gick där i skogen på den gamla väg vi vandrat så många gånger i min och mina systrars barndom. Jag var bara sju år när farmor och farfar flyttade från villan i Nätersjö, men jag har många minnen därifrån som midsomrar vi firade hos farmor och farfar, alla gånger farfar hämtade mig på dagis i Bjästa (det var verkligen en höjdpunkt), när vi åkte bakom farfar i gräsklipparvagnen och så många andra fina minnen. 
Yngsta systerdottern Stella föddes drygt två månader efter farfars bortgång och kom som en ljusglimt i livet. Sorgen blev lättare att hantera när vår lilla stjärna kom till världen. Hon är den gladaste lilla sötnos som jag stött på, tror jag. Älskade Stella Bella Bus. ♥
Bustrollet Ottis, som härjade på tillsammans i skogen med moster Vickan igår! Vi busade, tittade på svampar och skalbaggar och plockade och åt en massa blåbär och hallon. Världens finaste Ottilia. ♥
Jag hittade ett skogsparti som var riktig trollskog. Marken var helt täckt av ormbunkar och harsyra, och det syntes att skogen stått orörd i många decennier. Det känns nästan skadligt att gå omkring i sådan skog, därför gick jag fram med varsamhet. Blev faktiskt alldeles tagen av hur vackert det var, och satte mig ned en stund och bara lyssnade. Skogen var ganska tät och uteslöt de flesta ljuden, sånär som några knakningar i de gamla träden och vindens sus högt upp i trädkronorna. Sorlet och pratet från familjen som gick ett 30-tal meter på vägen ovanför skogen var som bortsuddat. 
Det var verkligen en härlig utflykt, med mycket skratt och bus. Jag är tacksam för många saker här i livet, och min familj är verkligen en av dem. ♥