Startsida Äventyr Fotografering Resor Vetenskap Inredning Mode Inspiration

Viktoria Uhlin

19:11 - 1 November, 2017

Play - Paus - Play

Idag, efter några timmars kemiplugg, tog jag en paus och vi tog med kamerorna och satte oss i bilen för att komma ut i naturen en sväng. Vi valde att åka till ett ställe vi var till i somras, som är riktigt mysigt. Det är en lång sandstrand som (jag tror) går ihop med Gullviks Havsbad, och så fortsätter den förbi sommarstugor och bostadsområden och går förbi denna plats som vi stannade till på, för att sedan fortsätta en bit till. Kilometerlånga sandstränder finns i Sverige också, dom är lite gråare och kallare bara... 
Varför ligga på en kritvit playa i Thailand med 30+ grader när man ligga på klapperstenar i -1 grad med kläder i lager? Längtar inte alls efter en utlandsresa just nu... 🤥🌴🌞Skämt å sido så är det härligt att komma ut även här, men det skär lite i hjärtat att veta att soltimmarna blir färre och färre nu, och att snart sveper kylan in på riktigt. Jag behöver sol och värme just nu. 
22:10 - 11 September, 2017

Exkursion

Idag hade vi vår exkursion med biologiklassen. Det var superhärligt att få vara ute i naturen och hålla på med det bästa vi har - miljön och vår fantastiska jord. Vi fick inventera och bestämma (ungefärligt) populationen på några arter med hjälp av stickprov och ett medelvärde, och gjorde även en del pH-tester för att se skillnaden på den lite surare barrskogen (med podsoljord) och det lilla området med lövskog (med brunjord). Sjukt intressant och roligt att få göra lite fältresearch - även om det är på en basnivå. En måste ju börja någonstans!
Dessa svampar var så häftiga. Har aldrig sett liknande svampar, men dessa hade lyckats trycka sig själva ut ur stammen på det döda trädet och skapade en häftig effekt. 
En av mina klasskompisar frågade om detta var blåbär (?!) men det är den giftiga örten ormbär. 
Vi inventerade harsyra, det blev en hel del räknande... 
18:39 - 27 Augusti, 2017

Nätersjö

Igår åkte jag med pappa, Emelie, Thomas och tjejerna till Nätersjö, vår familjs hembygd. När jag var liten bodde farmor och farfar där, och vi brukade ofta gå upp i skogen längs en gammal skogsväg som vi helt enkelt kallade "gamla vägen". Den bjöd då på en del äventyr, då det bland annat fanns en väldigt gammal, sönderrostad bil som farfar alltid gick i förväg och lämnade russinaskar i. Det fanns också ett träd som vi kallade "nappträdet" där antingen Emelie eller Stefanie någon gång lämnat sin napp - jag lämnar dock den historien till någon i vår familj som kan den bättre. Nu finns inte längre den gamla bilen kvar, inte heller nappträdet. Mannen bakom mina minnen från fantastiska Nätersjö somnade in i januari i år, och saknade var extra påtaglig när vi gick där i skogen på den gamla väg vi vandrat så många gånger i min och mina systrars barndom. Jag var bara sju år när farmor och farfar flyttade från villan i Nätersjö, men jag har många minnen därifrån som midsomrar vi firade hos farmor och farfar, alla gånger farfar hämtade mig på dagis i Bjästa (det var verkligen en höjdpunkt), när vi åkte bakom farfar i gräsklipparvagnen och så många andra fina minnen. 
Yngsta systerdottern Stella föddes drygt två månader efter farfars bortgång och kom som en ljusglimt i livet. Sorgen blev lättare att hantera när vår lilla stjärna kom till världen. Hon är den gladaste lilla sötnos som jag stött på, tror jag. Älskade Stella Bella Bus. ♥
Bustrollet Ottis, som härjade på tillsammans i skogen med moster Vickan igår! Vi busade, tittade på svampar och skalbaggar och plockade och åt en massa blåbär och hallon. Världens finaste Ottilia. ♥
Jag hittade ett skogsparti som var riktig trollskog. Marken var helt täckt av ormbunkar och harsyra, och det syntes att skogen stått orörd i många decennier. Det känns nästan skadligt att gå omkring i sådan skog, därför gick jag fram med varsamhet. Blev faktiskt alldeles tagen av hur vackert det var, och satte mig ned en stund och bara lyssnade. Skogen var ganska tät och uteslöt de flesta ljuden, sånär som några knakningar i de gamla träden och vindens sus högt upp i trädkronorna. Sorlet och pratet från familjen som gick ett 30-tal meter på vägen ovanför skogen var som bortsuddat. 
Det var verkligen en härlig utflykt, med mycket skratt och bus. Jag är tacksam för många saker här i livet, och min familj är verkligen en av dem. ♥