Startsida Hälsa Äventyr Fotografering Resor Vetenskap Inredning Mode Inspiration
01:13 - 25 November, 2019

So much to say and so little time

Nästan varje dag tänker jag att det vore skönt att skriva ett blogginlägg. Det händer så mycket just nu, nästan dagligen, och bloggen är ett underbart sätt att ventilera. Oavsett om någon läser eller inte kan jag åtminstone skriva av mig.Tidigare var bloggen ett bra medium för att lägga upp bilder eller små vardagsanektoder m.m. Sedan jag sålde kameran har det blivit betydligt mindre av den varan... Varken jag eller Samuel har våra kameror kvar nu och det har blivit påtagligt. Vi båda saknar att kunna vara kreativa och förmedla sådant som ingen text kan, bara bilder. Det trösterika i det sorgliga är väl att vår barskrapade situation ändå inte är föralltid. Den här situationen är delvis självvald och delvis påtvingad, men ändock ändlig.

Vi har dock kunnat få utlopp för lite känslor (och kanske en del kreativitet också) ändå. Först när Region Västernorrland tillkännagav att man har för avseende att lägga ned Vårdcentralen i Trehörningsjö (alltså vårt hem). Men också när Örnsköldsviks kommuns styrande Socialdemokrater förkunnade att de också har ett nedläggningsförslag: skolan... Först kändes nog båda dessa beslut lite som dråpslag. Men ni vet det här med att hoppet är det sista som lämnar människan? Ja, så är det. Vi kämpar (tillsammans med bland annat Samuels syster Sandra, hennes sambo Fredrik och många andra unga och äldre med stort engagemang och hjärta för bygden) för våra rättigheter. För dessa självklarheter som vård och skola. Att det inte är ett "TROTS" att vi är landsbygds-/glesbygdsbor utan för det är ett "VI ÄR" medborgare i både region och kommun. Och kanske framförallt för att grundläggande enheter i ett land såsom skola, vård och omsorg ska finnas tillgängligt (fysiskt nära) för alla! 
 
Jag skulle kunna fortsätta skriva om detta vansinne hur länge som helst, men jag väljer att spara den energin till medborgardialoger och vidare kamp och utveckling för bygden tillsammmans med de fantastiska eldsjälar som kämpar jämsides för detta! I mörkret ser vi ljuset, vilket vi demonstrerade i fredags genom en ljusmanifestation i hela Gideälvdal (alltså Trehörningsjö, Långviksmon, Gideå, Björna, Hemling m.fl. byar i området). #viärgideälvdal 👈 vår hashtagg, kolla instagram och facebook! 

Vidare till något helt annat så har jag redan börjat "jul"pynta lite. Vi har satt upp stjärnor i fönstrena i vardagsrummet, jag har gjort en mobil med stjärnor i flera storlekar (av pappersstjärnorna jag skrev om i ett tidigare inlägg) och satt upp två adventsljusstakar. Jag har väl sisådär 26,5 år senare insett att jag är en ganska känslostyrd människa (inte jämt, dock, ska sägas) och att höstmörkret inte precis gör superpositiva grejer med mitt sinne. Därför tycker jag att julen är en mycket välkommen högtid som bryter av med ljus, värme, gemenskap och glädje mitt i det mörkaste mörka. 

Förresten, tanken var att lägga in lite bilder i detta inlägg för att bryta av med något, men helt ärligt så orkar jag inte fixa med bilder just nu. Klockan är 01:10 och jag är supertrött. Fick bara ett infall att skriva av mig lite för att koncentrera alla tankar. Så till dig som läser detta inlägg utöver jag själv: sorry, men hoppas du orkade läsa ändå! 😁

Puss, kram och godnatt


0


Kommentera här: