Startsida Hälsa Äventyr Fotografering Resor Vetenskap Inredning Mode Inspiration
21:36 - 28 Januari, 2019

I'm still here!

Det har gått över en månad sedan jag skrev något sist. Men jag är fortfarande här! Jag har delvis inte haft ork, tanke eller tid över till något bloggande. Men sedan det senaste inlägget har jag gjort bort min näst sista termin på Komvux, firat jul och nyår med min fina familj, börjat vikariera både som personlig assistent och förskollärare/barnskötare, sålt Super Skodan aka. Komvuxbussen, kämpat för Komvux överlevnad i form av bland annat en artikel i Örnsköldsviks Allehanda (länk här) och förra veckan blev jag förkyld för första gången på länge. Det är väl en kort summering av vad som har hänt den senaste månaden. 
 
De två senaste veckorna har jag som jag skrev ovan vikarierat på förskola, och det är faktiskt jättemysigt. Det känns som en fin erfarenhet att ha. Men jag har haft ett litet (läs: stort!!) problem - sjukt dåliga vinterskor. Jag har alltså gått omkring med ett par tunna chelseaboots och ett par tunna boots typ hela hösten och hela vintern, och januari har varit minst sagt kallt. Som kallast hittills har jag upplevt drygt -27 °C, vilket är fett oskönt för oskyddade fötter. Idag när jag arbetade på förskolan höll jag på att förfrysa fötterna när vi var ute (en ganska kort stund dessutom). Så, vår tillfälligt kassa studentekonomi till trots, så åkte vi och införskaffade typ dom varmaste skor jag någonsin haft på mig. Utöver att det här underlättar mitt arbete genom att jag inte behöver frysa när jag är ute, så är det dessutom så efterlängtat eftersom vi nu faktiskt kan åka ut och gå i skogen - utan att jag behöver frysa! 🙏 Och bor man där vi bor där temperaturen kan gå ned till lägre än -30 °C i värsta fall, kan det vara vettigt att ha riktigt på fötterna.
Kolla!! 👇 -27 °C släng dig i väggen! Dom här skorna ska tåla -40 °C!! 🙏
Det här kanske verkar som en småsak för en del, men alltså, jag kan verkligen säga såhär; har man varit på botten uppskattar man verkligen allt det goda livet ger en. Och tro mig, vi har varit riktigt långt ner och kravlat. Det mesta är bättre nu, men inte ekonomin - tyvärr... Jag längtar verkligen efter ett fast jobb nu, att veta vad jag gör nästa månad och månaden efter det. Och jag längtar efter att få ta min gymnasieexamen (bara två kurser kvar nu!!) och efter det få börja på universitetet. Jag är så taggad på livet; på framtiden med Samuel och med ett spännande yrkesliv! 
Kommentera här: