Startsida Äventyr Fotografering Resor Vetenskap Inredning Mode Inspiration

VIKTORIAUHLIN

18:39 - 27 Augusti, 2017

Nätersjö

Igår åkte jag med pappa, Emelie, Thomas och tjejerna till Nätersjö, vår familjs hembygd. När jag var liten bodde farmor och farfar där, och vi brukade ofta gå upp i skogen längs en gammal skogsväg som vi helt enkelt kallade "gamla vägen". Den bjöd då på en del äventyr, då det bland annat fanns en väldigt gammal, sönderrostad bil som farfar alltid gick i förväg och lämnade russinaskar i. Det fanns också ett träd som vi kallade "nappträdet" där antingen Emelie eller Stefanie någon gång lämnat sin napp - jag lämnar dock den historien till någon i vår familj som kan den bättre. Nu finns inte längre den gamla bilen kvar, inte heller nappträdet. Mannen bakom mina minnen från fantastiska Nätersjö somnade in i januari i år, och saknade var extra påtaglig när vi gick där i skogen på den gamla väg vi vandrat så många gånger i min och mina systrars barndom. Jag var bara sju år när farmor och farfar flyttade från villan i Nätersjö, men jag har många minnen därifrån som midsomrar vi firade hos farmor och farfar, alla gånger farfar hämtade mig på dagis i Bjästa (det var verkligen en höjdpunkt), när vi åkte bakom farfar i gräsklipparvagnen och så många andra fina minnen. 
Yngsta systerdottern Stella föddes drygt två månader efter farfars bortgång och kom som en ljusglimt i livet. Sorgen blev lättare att hantera när vår lilla stjärna kom till världen. Hon är den gladaste lilla sötnos som jag stött på, tror jag. Älskade Stella Bella Bus. ♥
Bustrollet Ottis, som härjade på tillsammans i skogen med moster Vickan igår! Vi busade, tittade på svampar och skalbaggar och plockade och åt en massa blåbär och hallon. Världens finaste Ottilia. ♥
Jag hittade ett skogsparti som var riktig trollskog. Marken var helt täckt av ormbunkar och harsyra, och det syntes att skogen stått orörd i många decennier. Det känns nästan skadligt att gå omkring i sådan skog, därför gick jag fram med varsamhet. Blev faktiskt alldeles tagen av hur vackert det var, och satte mig ned en stund och bara lyssnade. Skogen var ganska tät och uteslöt de flesta ljuden, sånär som några knakningar i de gamla träden och vindens sus högt upp i trädkronorna. Sorlet och pratet från familjen som gick ett 30-tal meter på vägen ovanför skogen var som bortsuddat. 
Det var verkligen en härlig utflykt, med mycket skratt och bus. Jag är tacksam för många saker här i livet, och min familj är verkligen en av dem. ♥ 
Kommentarer:
Pappa:

När jag var yngre kändes det alltid lite speciellt att gå i den skogen och upp på berget. Efterhand har jag tänkt att det kanske var lite inbillning och "självsuggestion", men när vi var där i lördags kändes det onekligen lite mystiskt och magiskt. Och många minnen förstås, för min del ytterligare en generation bakåt. Den delen av släkten har förresten bott i byn i närmare 200 år...

Svar: Ja, det är något "förtrollat" över den bygden. Det är riktigt häftigt, det känns fint att vara en åttondels Näslund och tillhöra Nätersjö till en fjärdedel. :-)
Viktoria Uhlin

Kommentera här: