Startsida Äventyr Fotografering Resor Vetenskap Inredning Mode Inspiration

Viktoria Uhlin

02:47 - 23 Oktober, 2016

Up & Down

Alltså jag tror att de senaste månaderna har tagit ut sin rätt. Inte för att jag varit vidare aktiv det senaste året - eller flera år innan det heller för den delen, typ inte sedan jag slutade med hockeyn vilket är vadå? 8 år sen? - men alltså snacka om att jag har upplevt en typ av stress jag inte är van vid. På sätt och vis är det skönt, för jag känner ändå att det är en bra typ av stress. Det är stress som uppkommit av saker jag själv har valt, och det känns okej. Men det är fortfarande jobbigt och jag har prioriterat bort MYCKET och MÅNGA ( :( ) för att orka med. Okej, jag förstår att för vissa är det här piece of cake. Jobba och plugga plus försöka ha ett normalt liv utöver det. Men jag jobbar såna skittider ibland, natt hit, dag dit, klämma in matte (inte min starkaste gren direkt), dåliga sovrutiner, dåliga matrutiner, dålig kost, ingen fysisk aktivitet förutom fram och tillbaka mellan bilen. Nä, det fungerar inte för mig i längden. Men som sagt, det är okej just nu eftersom jag vet att det är "for the better good". 
Har tänkt på bloggen mitt i allt det här. Typ, som att jag har velat prata med bloggen. Eller skriva med kanske är ett mer passande uttryck? Löjligt kanske, men oavsett vem som läser eller inte läser så är det så himla skönt ibland att få skriva av sig. Det är visserligen ganska personligt, men vad spelar det för roll? Vad spelar det egentligen för roll om man öppnar sig? Är det för jobbigt att läsa? Sluta då. Planerar någon att använda den här informationen emot mig? Hur? Nä, nu överanalyserar jag, haha, too far, way too far. Det är sent och jag ska strax sova, men jag ville bara skriva lite först. 

Jag utelämnar nog ganska många personliga angelägenheter ändå. Och att just det här är en jobbig och stressig period, det har nog de flesta runt mig redan förstått. Jag är bara mänsklig, och alla har olika grader av styrka i sig. Att jobba nattskift, dagskift och kvällskift om vartannat är kanske inte min styrka, och speciellt inte när man blandar in skola i det hela. Men snart är det över. Snart kan jag fokusera helt och hållet på skolan, på alla spännande ämnen jag ska läsa de nästkommande åren och på mitt och Samuels liv ihop. Kanske kan jag till och med försöka blåsa liv i mitt inredningsintresse ännu mer? Studentbudgetvarianten, hehe.
Samtliga bilder är såna jag redan lagt upp på Instagram. Har inget nytt att tillägga för tillfället, ska se om jag orkar rasta kameran någon dag. Har snart ett långt, ledigt uppehåll så jag har nog några dagar/kvällar till godo för lite kreativitet. Det är nog bra att väcka gnistan till liv igen, om man vill ha ett liv som går ut på mer än att springa runt i samma jäkla lilla fyrkant. Haha, den tanken, ett sånt liv. Det är min största skräck tror jag. Att leva ett liv enligt normen (jobb, hus, volvo, barn - the end, nothing more to see here). *hurv
 
Welll well, dags att krypa ned i sängen. I vår fula, knakande skitsäng a.k.a världens sämsta köp ever. 
Men jag är inte bitter. 
20:46 - 4 Oktober, 2016

Reminder

När jag kom hem från jobbet idag kände jag en sån otrolig stress. Stress över att jag har en massa saker som ska göras, små som stora. Blev tvungen att skriva ner på en lapp, bara för att få ur mig det. Trots att det är positiva (eller ja det är väl ingenting direkt negativt heller) grejer med på listan kände jag att jag inte kunde bära runt det i huvudet. Har aldrig känt så tidigare, men jag och pappa pratade om det någon gång, att skriva ned sakerna. Hur små eller stora dom än är. Och vet ni vad? Det fungerade verkligen. 

Nu ser jag fram emot ett bra resultat på matteprovet, en helt fantastisk sista spelning (i Örnsköldsvik, på sista turnén) med fantastiska Kent, en besiktigad bil utan anmärkningar, en fantastisk höst med nära & kära, studier, jobbpass med mina härliga kollegor. Ibland måste man få ut det onda och ta in det goda! 
På tal om något annat, på gott och ont... Idag är det ännu en jippo-dag: KANELBULLENS dag. Alltså, nä, jag gillar inte såna här dagar som nästan blir "högtider". Jag gillar inte vad högtider blivit heller. Jag ser vad det handlar om, enorma mängder pengar rakt ner i fickorna på höjdarna i toppen. Det är ett manipulativt spel som utnyttjar befolkningen. Jag kan inte påstå att jag inte faller i fällorna. Köpte ju t.ex kanelbullar idag... Men alltså, det är egentligen rätt sjukt. Det handlar om miljarder kronor. Otaliga miljarder. Summor så stora att vi knappt kan förstå (matematiskt kanske, men knappast ekonomiskt), och för vad?! 
Nu ska jag ta några djupa andetag och lyssna klart på nya Kent-albumet och sedan lira lite Skyrim. Peace. ✌